Bakom ögonlocken hukar sig den stora tröttheten

Bakom ögonlocken hukar sig den stora tröttheten

Michael Nystås

Michael Nystås är född 1971 i Östergötland. Han är bosatt i Partille utanför Göteborg och verksam som kommunikatör. Tycker att människor i allmänhet är dåliga på att lyssna och funderar mycket på varför.
Undrar ibland om han inte borde varit född på 1700-talet. Romantiken, det storslagna, sentimentala och patetiska. Det fängslar och lockar.
Han är bra på att lyssna. Han önskar att någon ville hålla om honom lite.


Jag väcks av telefonen när det ljusnat
En del av mig hoppas att det är du som ringer
för att berätta att allt är som det ska
Det är det naturligtvis inte
Det är inte du som ringer
Det är inte som det ska

Jag hör chefens röst, lite snuvig, rosslig:
Skulle bara ringa och kolla läget
Jag hör mig själv säga att det känns lite bättre
Det är sånt chefer vill höra
och sanningen är väl att det var lite bättre i går
jämfört med i tisdags
jämfört med dagarna och veckorna innan
och det känns ungefär som i går även i dag
när jag känner efter

Snabbt in på situationen på kontoret,
flytt om några veckor, men inget är klart om
var vi ska sitta,
inhyrda skribenter
men allting löser sig
och jag ska inte känna nån press
och det är ju bra
Vi lägger på

Jag laddar kaffebryggaren
Tar en dusch
Stormen i mitt huvud vilar just nu,
jag märker det på att jag kan titta ut genom fönstret och registrera yttervärlden
Parken ligger lugn
Himlen är mulen i dag
Jag tror inte att jag kommer ut nånting

Jag minns ditt ansikte
Jag ser dig framför mig som en strålande älva
Jag är en strykrädd pojke som är skräckslagen inför det som händer
Jag skrev elva sidor om dig i går
Hur många ska det bli i dag

På köksbordet breder papprena ut sig
Räkningar
Mappar
Tidningar
Böcker
Depressionens demoner, nyss påbörjad

Jag rensar i arkiven
Kassetterna ska digitaliseras
Minnena struktureras
Jag gick igenom kartongerna två gånger bara i går
i min jakt på spåren efter dig
Gamla kort
Bilder på mig själv där jag ler och ser ut som jag vill bli ihågkommen på minnesborden sen med dom tända ljusen och kandelabrarna på begravningen
Jag låter dom ligga framme ifall nåt skulle hända

Det är så mycket jag vill förbereda
Jag måste ordna mina papper och tänka igenom vad jag ska säga
Jag är tacksam för att jag har fått sova i natt
Jag väcktes av telefonen klockan 0940
Det var inte du den här gången heller
Jag ska skriva ett sms till din mor i dag
Bara kolla läget

På en gammal kassett från 98 hittar jag en låt som jag lyssnar på om och om igen
Välkommen till december
Kommer på mig med att tycka att den är bra
Texten är en glödande kärlekshyllning
Naken och oförställd

Kan du se att jag räknar sekunder och timmar tills nästa gång jag ser dig med ett ansikte vackert av fräknar som en morgon i april, som solen i december
Du går över gården i dagens första ljus
Jag sjunger la la la la som en stjärna på en scen, som en romantisk idiot med munnen full av grus
Du knuffar mig bakåt och jag faller som en sten

Det är riktigt bra och jag undrar vem det är jag skriver om
Det måste ha varit någon alldeles speciell

Kaffet kallnar fort i muggen
Den här diktsamlingen har inget slut
Jag kämpar mot tröttheten som lurar i kulisserna
och skriver till mina systrar och berättar om dig
för att dom ska veta vad som har hänt

Det känns som om jag faller rätt ner
som en sten
Fallandekänslan, svindeln, det matta, yrseln
smyger sig på i min panna.
bakom ögonlocken hukar sig den stora tröttheten

Jag skickar ett sms till din mor:
Sänder dig en liten tanke och en kram

Jag önskar att det gick att sms:a till dig
Jag drömmer att du leende läser mina hälsningar
och fnittrande skriver dina svar

Nu söker jag tystnaden i mörkret
Nu vill jag att det ska vara tyst runtomkring mig
Nu vill jag samla tankarna
Nu vill jag inte ha några Breaking News

I kväll faller jag ner i sorgen igen
Saknaden saknar slut, färg och doft
Jag är inte rädd för sorgen
Jag måste tillåta mig att vara i den
Du blir till genom den
Jag gråter nu i mitt mörker,
i den svarta ensamheten

Du är som en båge av ljus, Maria,
en strålande båge av bländande vitt ljus
och jag vill komma till dig
Du är en älva, en drottninglik ängel som breder ut dina vida vingar och ser på mig med milda ögon
Du ser milt på mina misstag och skriver om min grundlag

Jag tänker trögare i kväll
Tankarna går långsamt, rör sig grumligt
Jag gömmer mig för världen
Jag har loggat ut
Jag orkar inte tala med någon
Jag orkar inte ha kontakt med någon
Min mage domineras av en tjock klump av ångest
som äter mig inifrån
Jag är mycket, mycket trött
Jag vet inte längre vem jag är
och jag är inte säker på att jag tycker om den jag har blivit
Depression är frånvaro av mening

Mitt hjärta ropar ditt namn
Kan du höra mig?
Maria, hör du mig?

Till startsidan