Festival, domedag

Festival, domedag

Anna Wilson

Lever och andas mina texter. Jobbar på ett par diktsamlingar – mestadels massa sorterande och kännande bland allt material. Pluggar spontant på distans. Bor i södra Tyskland med sambo och vovve.


Regn lera sol
Lerfigurer i svart
i gemenskap

Aska        plast       vatten

Sinar källan ur
törst
flödar munnen full

Sinar trycket
dricker vi//ni//jag
hungrigt

… och en insekt klättrar ur min väska. Sjung om igen.

Skog av tält, grönt
berg, musik, musik

Konsert [Titel nr. 2]

… Och vi inväntar domen.

Dånet växer i styrka medan vi sjunger och älskar och lever. Bly fyller horisonten. Jag önskar. Önskar tid, rum.

Friskandet flödar, vi går.

Jag ser upp i himlen, och inväntar en ängels återkomst. Dånet växer i styrka,
och vi går. Bortom port, bortom sorg. Demonerna sjunger och dansar och river ner himlen om igen.

När människan sjunger vid världens ände, när vi bor med kinden mot jorden och älskar i drömmen.

Nybyggd värld.

Primören; primitiv.

Och du, med himmelsögon. Du, med en sorg.

Hoppa tills jordskorpan skakar. Ny värld!

Är du med?

Himmelsögon och saftrött jordgubbsrött smeka, rött.

Var är min nya värld?

Står vi fria från banden

Himmelsögon, jag saknar dig nu. Du står där intill och jag sugs in. Jag drömmer.

Skrik. Skivor raspas. Sjung den igen

Himmelsögon, du gör mig wonderschön. Wonderful. Wonderwoman.

Papperslappar, är mina drömmar. Lappar på väggen som ordnas//rörs runt//suddas ut.
Skriv min historia igen. Men du måste minnas. Papperslappar som flyger.

… Och som du såg på mig. Varför såg du så på mig?

Himmelsögon som inget röjer.

Till startsidan