Min sambo

Min sambo

May-Louise Andersson

Utan ord skulle livet vara tomt. De har varit mina vänner i alla tider. Bokstäver – likt ett halsband runt min hals. Värmande, inspirerande och alltid tillförlitliga.
Skrivandet är en ventil och en gemensam bas; skriver och läser man mycket som jag, då är vännerna aldrig långt borta. Alla med samma intressen. Jag närmar mig alltmer min framtidsdröm; att arbeta fullt ut med ord. Mycket tack vare inspirationen jag fick genom publiceringen här i SPARV.


Någon frågade mig häromdagen vad den största fördelen är med min sambo. Tänk, det var inte svårt att svara på den frågan. Inte det minsta!

Jag är ofta själv hemma. Utan sambon. Det är en KLAR fördel!

Vem har sagt att man ska hänga om varandras hals, bara för att man är sambo? Nej, jag vet att vi klarar oss på varsitt håll, minst lika bra ärligt talat. Vi sliter inte på varandra.

Ibland går det ett par veckor. Visst, det är kanske lite ensamt att käka själv och ingen som rör sig i lägenheten. Skönt att lyssna på tystnaden tycker jag. När jag kommer hem, då vet jag att allt är som när jag lämnade hemmet. Nedsläckt, soporna är kvar – ingen trängsel. Inget sällskap. Vilsamt.

Okey, lite tomt blir det ibland. Men då brukar jag tänka på att det är upp till mig. Jag är den som bestämmer här hemma. När jag vill, då blir vi två igen. Slut på längtan, slut på tystnaden och definitivt slut på ensamheten. Jag vet ju att du längtar lika mycket efter mig, som jag efter dig. Ibland.

Min sambo. Hur länge sedan är det nu vi träffades? Låt se – vi fick vår första kontakt via nätet. Jag såg ett foto jag gillade, gav mig till känna och ja, nu är det vi. Vi fungerar bra tillsammans. Våra intressen är kanske inte exakt överensstämmande, det är en nackdel ibland. Fast, ja, vi kompletterar varandra.

Bästa sommaren vi har haft? Åh, det var nog vår första sommar! Då, för drygt sex år sedan. Du var så söt. Satt oftast klistrad vid mig, bildligt talat alltså. Du sprang ganska mycket även på den tiden. Joggade kan jag inte påstå att du gjorde – nej, du irrade mest omkring. Nu sträcker du ut ordentligt och din löpning är definitivt mycket bättre än min. Vi brukar ha sällskap ändå ute i joggingspåret. Du gillar mitt sällskap och ja, det är rätt mysigt när vi är tillsammans.

Ibland blir jag trött på dig! Du plockar aldrig upp efter dig, diskar inte om det inte varit något extra gott (då passar du på att käka upp resterna på tallrikarna, jag har nog sett dig!), spolar aldrig på toa, skitar ner på golvet och hårar ner! Hur vore det om du kammade dig någon gång, som andra gör? Närå, du struntar i det mesta!

Ändå, jag vill inte att vi ska skiljas åt. Dina ögon har kollrat bort mig totalt! Din magnetism finns kvar efter alla år och jag längtar mycket efter dig när du inte är här.

Du är den sambo jag alltid har längtat efter.

Imorgon kommer du hem igen – jag ska passa på att tacka hundvakten lite extra för att hon passat dig.

Till startsidan