Namnlös sorg

Namnlös sorg

May-Louise Andersson

Jag har en brinnande önskan att hjälpa människor att börja – eller fortsätta – skriva. Mer. Alla kan, en del behöver lite hjälp på traven. Jag är på väg dit – stegen är inte rejäla, jag trippar mer på tå. Dock, jag har målet i sikte. Ett liv utan det skrivna ordet, vore tomt för mig. Alla bokstäver som kan formas, likt ett vackert halsband med oändliga möjligheter. Såna smycken är de mest värdefulla – om jag får säga min åsikt.


Längst in
i själens mörkaste vrå
hänger spillran av tid –
vi var grå

dallrande droppe
av åtrå
mäktig, strålande
glädje likaså

springer på ängen
ramlar, din
hand, alltid
där, i min

Längst in
i minnet
hänger en
tår, tät inpå sinnet

minnet av
det som var
vill gräva ner allt
i andras famn, de som tar

innan grå färg
skavdes av,
askan
föll över staden, bittra krav

Längst in
är det vi räknade sött,
alltid
dött

staden är bombad
askan har vinden svept in i hjärtat –
du valde,
lämnade, allt är svärtat

vägen du gick
ledde fram, mot slutet
till det ändlösa
stupet,

blixtrande
rött
allt är åter
fött

Till startsidan